Styrelsens ansvar i en samfällighetsförening

Styrelsens grunduppgift

En samfällighetsförening är en egen juridisk person som förvaltar en eller flera samfälligheter åt sina medlemmar. Styrelsen sköter den löpande förvaltningen, medan föreningsstämman är föreningens högsta beslutande organ. I praktiken betyder det att styrelsen varje år behöver upprätta en utgifts- och inkomststat — föreningens budget — enligt 41 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (SFL), och utifrån den upprätta debiteringslängden enligt 42 § SFL. Se guiden om årshjulet för hela sekvensen och i vilken ordning stegen måste ske.

Styrelsen kallar till stämman, men bestämmer inte över den. Kallar styrelsen inte till ordinarie stämma trots att föreningens stadgar kräver det, kan en medlem be Länsstyrelsen kalla i styrelsens ställe.

Vad som händer om ingen vill sitta i styrelsen

Rekryteringsnöd är ett vanligt och verkligt problem i mindre samfällighetsföreningar, inte ett teoretiskt scenario. Går det inte att få ihop en styrelse kan Länsstyrelsen utse en syssloman som sköter förvaltningen — på föreningens bekostnad. I värsta fall kan föreningen bli föremål för tvångslikvidation. Det är ett starkt skäl att göra styrelsearbetet mindre betungande snarare än att hoppas att problemet löser sig självt.

Personligt ansvar — vad som gäller och vad som inte gör det

Att sitta i styrelsen innebär normalt inte att man blir personligt betalningsskyldig för föreningens skulder. Föreningen är en egen juridisk person och svarar för sina förpliktelser med sina egna tillgångar. Ett personligt ansvar för en enskild ledamot är undantaget, och skulle i så fall grunda sig på allmänna skadeståndsrättsliga principer om en ledamot orsakat skada genom att uppsåtligen eller vårdslöst bryta mot lagen, stadgarna eller ett stämmobeslut — SFL innehåller ingen egen, uttrycklig bestämmelse om detta motsvarande aktiebolagslagens regler om styrelseansvar.

Frågan om ansvarsfrihet för styrelsen är en sedvanlig punkt på dagordningen för ordinarie stämma enligt Lantmäteriets normalstadgar. Det förutsätter dock att föreningen antagit normalstadgarna, eller stadgar med en likalydande skrivning — kontrollera vad er egen förenings stadgar faktiskt säger, i stället för att anta att punkten alltid finns med.

Vad som är lag och vad som är stadgesak

Ett återkommande misstag är att anta att en regel gäller för "alla samfällighetsföreningar" när den i själva verket bara gäller om föreningens egna stadgar säger det. 42 § SFL, som styr debiteringslängdens innehåll, gäller till exempel bara "om ej annat föreskrives i stadgarna" (JO 1981/82 s. 339). Innan styrelsen antar att lagens huvudregel gäller rakt av — för debiteringslängden, kallelsen, eller ansvarsfrihetsfrågan — löna sig alltid att först läsa vad de egna stadgarna faktiskt säger.

Källor: 41 och 42 §§ SFL; JO 1981/82 s. 339; docs/kunskapsbank-samfallighet.md, avsnitt 5 (Lantmäteriet, "Driva en samfällighetsförening"; Simpleko, "Att inte få ihop en styrelse i en samfällighetsförening").